Sen fredagskväll..

Sen fredagskväll och har precis levt det vilda ungkarlslivet som krävs av en man i min situation.. eller rättare sagt; spenderat kvällen med nyaste Beck-filmen och stora mängder te… (går tydligen att bli beroende av dem båda, även om man egentligen inte tycker att det är så fantastiskt…)
Har beställt sju säsonger av Mash på DVD och möblerat om lägenheten under veckan, vad gör man inte för att slippa plugga, men imorgon måste jag nog hitta den inre frid som tydligen krävs för att kunna ägna några timmar åt McQuail. Kanske tur att de där boxarna inte hittat hit ännu, det känns som att stora delar av nästa vecka kommer att spenderas i ett krigshärjat Korea, allt för att slippa läsa som sagt…
Men efter den långa kvällen med sammanlagt tre filmer och en kanske lite väl tilltagen godisskål fick jag nu upp mitt iTunes, och efter en kort tid sökande på YouTube hittade jag också kanske den bästa av alla re-makes på ett stycke musik som gjorts. Bob Dylan skrev och spelade, vilket även Johnny Cash tillsammans med hustrun June Carter gjorde, en ganska långsam version av ”It ain’t me babe” som kanske lät lite släpig ballad eller lite svängig country, men när Bob själv tog sin låt och gjorde den lite rockig gick den från att vara en i mittenskicket till kanske en av hans absolut bästa. Jag kan verkligen höra den hur många gånger som helst och speciellt en sen fredagskväll när den piggar upp ett sent och något bittert sinne. Håll till godo…