Nördgodis!!

Jag vet att jag inte varit en bra bloggare, skyller på SM-guldet som trillade in i helgen.
Men det här är lite för underbart för att inte visa upp för världen för mig som dyrkar George Carlin. Det här är alltså en människa som är precis lika nördig som mig, dock med lite musikalisk talang, som sett Carlins föreställning You are all diseased där han Carlin skämtar om låttitlar som han påstår Wille Nelson har gjort och därefter faktisk skapat en låt av en av dessa titlar. Det här är nördgodis vill jag lova, mina damer och herrar It’s midnight in Montana and I can’t get my dick out of this cow…  
 

Nu väntar jag bara på alla andra klassiska titlar; To drunk to jerk off, Kiss me I’m cumming, I should have fucked oh what’s her name, Your love rann down my leg and now you’re gone och min egen personliga favorit; You blew my mind- now blow me!

God bless YouTube!

Stackars Kalmar FF

Kalmar FF har inte en enda nominering i spelarkategorierna på årets fotbollsgala, laget blir ”motarbetade av etablissemanget” enligt min arbetsgivare (sportbladet.se), och Henrik Rydström var redigt förbannad på det här. Det är inte lätt att vara Kalmar FF, och närminnet i föreningen kan inte vara det bästa.
För inget lag har väl blivit så förfördelade under årets svenska säsong som just Kalmar FF blev av förbundet inför finalen i Svenska Cupen för bara någon månad sedan. Hemmaplan och matchen spelad två dagar efter motståndaren har spelat ett krävande derby i Allsvenskan, samma motståndare som också spelat semifinal i cupen bara fem dagar innan vilket gör finalen till den tredje matchen på mindre än en vecka.

Kalmar FF är lite för svensk fotboll vad kvinnor är i samhället, häng med nu för den här jämförelsen kan bli lite kul. Kalmar FF har under väldigt många år nedvärderats och sagts representera en tråkig fotboll och när de nu bevisat detta felaktigt och ska bedömas på samma sätt som alla andra så kan de inte gå ur sin offerroll. På samma sätt som en feminist börjar gnälla varje gång en man anställs i en chefsposition så börjar Henrik Rydström gnälla när en spelare från ett annat lag räknas som bättre än en från det egna. Konkurrens på lika villkor betyder att man kan förlora och att man måste lära sig att förlora och att man inte skyller varje liten förlust på den offerroll man tidigare hade. Jag kan inte se kvinnor och män som annat än jämställda idag trots den negativa tradition som finns, och på samma sätt så kan jag inte se Kalmar FF som något annat än ett topplag inom svensk fotboll som konkurrerar på något annat än lika villkor. Men traditionens makt är stark och ibland kommer det vindar av en dåtid som kanske inte är allt för trevlig. Men då gäller det att se vad som är en särbehandling och vad som bara är paranoia, Henrik Rydström verkar vara en bra kille om än något paranoid…  

Nej, det här är ingen fotbollsblogg och ska så inte vara. Men just det här gjorde mig faktiskt ordentligt irriterad. Att blåsa upp en nyhet på varje gång Henrik Rydström har något att gnälla på är lite av att göra en nyhet på att vatten är vått varje gång det regnar någonstans på jorden. Och ursäkta mig, Kalmar FF borde ha ett par nomineringar men det spelar ingen roll här, lagen har efter cupfinalen förlorat sin rätt att gnälla och känna sig negativt särbehandlade. Det gäller även Henrik Rydstöm. Laget har två spelare som borde vara nominerade i Cesar Santin och Rasmus Elm, men det spelar ingen roll för laget har redan fått en titel till skänks i år och det kompenserar för den här förlusten. IFK Göteborg har med fyra nominerade spelare, och bör som kompensation för hur de behandlats av förbundet vinna dem alla! Även utan den kompensationen måste Ragnar Sigurdsson vinna för bästa back och Gustav Svensson för bästa nykomling, annars förlorar hela galan sin värdighet!

Läs artikeln:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/allsvenskan/kalmar/article1080729.ab

New Rules!

Dags för lite nya regler i samhället igen, i den här formen som jag hade med på min förra blogg och som är inspirerad av den politiska talk showen Real Time with Bill Maher. Så nu kör vi. 

Ny regel! 
Prinsessan Viktoria får inte bli drottning om inte mannen hon gifter sig med får bli kung! Jag läste idag hos min arbetsgivare (Aftonbladet.se) att det finns en risk för ett kungligt bröllop mellan Viktoria och Daniel inom kort. Och om denna oheliga union mellan en kvinna av kungligt blod och en gymägare får äga rum så innebär det att Daniel får titeln Prins, och när kungen dör och Viktoria blir drottning så förblir Daniel prins. Om vi hade haft en manlig tronarvinge och han hade gift sig hade kvinnan i fråga blivit drottning när mannen sedan blev kung, men så blir inte fallet nu. Jämställdheten har ännu inte nått kungahuset och det måste bestraffas. För om varje liten flicka som föds i Sverige kan bli drottning, den högsta kvinnliga titeln som går att uppnå i rojalistiska sammanhang, så måste varje liten pojke ha chansen att bli kung och därmed nå den högsta manliga titeln.
Självklart har vi koll på vem av parterna som är av familjen kommen från början och den personen har självklart lite högre officiell rang, men titlarna måste vara de samma!
Jag vill inte se Daniel som kung och jag är inte säker på kungahusets funktion i samhället på 2000-talet, men så länge det finns måste det föregå med gott exempel och låta oss lida av de kvinnliga tronarvingarnas dåliga val på samma sätt som vi får lida av de manligas!  

Ny regel!  
Charlie Sheen måste adlas! En man som gått igenom den skiten som Charlie har och som ändå kommer ut på andra sidan med en doft av rosor, en ett äktenskap med en av världens vackraste kvinnor och en succéserie på tv förtjänar all uppskattning han kan få, och gärna ett Sir framför sitt namn med!
Charlie Sheen har varit beroende av kokain, haft flera förhållanden med före detta porrstjärnor, har en enligt egen utsagt haft sex med fem kvinnor samtidigt och har enligt tidningen Maxims uppgifter legat med sammanlagt över 5000 kvinnor, och allt detta med pressens ögon på sig. Född in i kändisskap och med stora tidiga framgångart tacklade Charlie sina problem med droger och kvinnor, precis som vilken annan man som helst skulle göra, jag skulle kanske själv hade hållit mig till alkohol istället för droger men annars är jag med på tåget, men inte alla skulle kunna överleva de skandaler som snurrat runt honom. Och alla hade inte kunnat göra det till så positiva fördelar som Charlie har och nu kan han istället leva på legenden om sig själv. Legenden om mannen som dricker och knullar allt, en legend som han nu för vidare in i den underbara tv-serien Two and a half men. Så tack Charlie för att du visar att man kan vara mänsklig, göra bort sig och sedan komma tillbaka, för det förtjänar du mer än bara respekt. Och för de över 5000 kvinnorna förtjänar du en adelstitel, du kan ta emot den tillsammans med Ron Jeremy.

Ny regel!  
Världen måste prydas med speglar från mitt gym! Av någon anledning är jag aldrig så snygg på foton eller i spegeln hemma som jag är i spegeln på gymmet när jag tränar. Jag förstår inte varför och ser ingen logisk förklaring till det, men det är bara sant. Det kan vara så enkelt som att hantlar klär mig men jag vill bara se ut så hela tiden, så från och med nu måste de speglarna sättas upp överallt, för något speciellt är det med dem.  

Och som avslutning… Ny regel!  
Mona Sahlin får inte prata mer om svaga, sjuka eller arbetslösa före efter nästa val! Sahlins kvot inom ämnet är nu fylld för tiden fram till nästa val eftersom det är allt hon pratat om i ett år och nu vill jag veta vad hon tänker göra med resten av landet om nu skulle få makten efter valet 2010 (må det vara ”Blöjor och toblerone till alla” som är hennes slogan, det spelar ingen roll, men jag vill höra den i alla fall!!!!). Svenska socialdemokraterna har släppt hela sin historia och blivit ett enfrågeparti som bara bryr sig om en grupp i samhället, på samma sätt som Junilistan och Feministiskt Initiativ, och allt annat kommer i skuggan av just den gruppen. Så fram till valet 2010 vill jag inte höra den vidriga stämma vilken hon presenterar sina argument med (det finns röster som verkligen får det att knyta sig i hela kroppen, hennes är absolut en av dem) prata om annat än hur hon ska skapa fler arbetstillfällen och hur Sverige ska arbeta i Europa. För än så länge har jag bara hört ett budskap, ett fejkat medlidande som ska övertyga den lättlurade massan att hennes parti har en lösning och inte bara väldigt många fina ord inom området ”osammanhängande gnäll”. Men om man vill tas på allvar i en politisk debatt så krävs det att man tar upp mer än en fråga om och om igen, och det krävs att man har en lösning på problemet. Att bara sparka på sittande regering fungerar bara i opposition, att man sparkade istället för att agera själv när man hade den har man nu sedan länge glömt bort. Men det är lite bredvid min poäng.
Mona Sahlin har under ett år valt att göra de fattiga, de sjuka och de arbetslösa till den enda gruppen som existerar i samhället, och jag tycker det räcker nu. Nu vill jag veta vad hon ska göra för mig! Jag kanske blir arbetslös om ett år och då vet jag redan vad hon tänker eftersom jag lyssnat det gångna året, men nu vill jag veta vad hon ska göra för mig om jag på något sätt lyckas hamna utanför den där lilla gruppen som allt fokus från Sveriges största parti riktas emot, vad vill hon göra för resten av folket, eller har vi slutat räknas helt?  

Black vs. White

Jag brukar vara en man som förespråkar ett relativt genomtänkt sinne för humor. Men Jag vill här bara visa att god humor inte har någon samhällsklass. Svart på vitt bevisa att den outbildade som skämtar om sitt liv kan vara precis lika rolig som den välutbildade som skämtar om politik. Och hur skulle man kunna göra det bättre än att ge er alla Ron White och Lewis Black, två underbara komiker som lever i helt olika världar.
Lewis Black är en politisk komiker som ofta förekommer i populära The Daily Show with Jon Stewart.

Ron White är ännu en av dessa redneckkomiker som jag haft med här innan i form av Larry The Cable Guy och kanske någon annan, Ron är en komikernas Bad Boy som gärna dricker på scen och inte sticker under stol med sina högerpolitiska åsikter eller sitt stöd för dödsstraff, men han är också förbannat rolig när han pratar om sitt privatliv som här.

Livet i svart och vitt

Idag spelar Blåvitt borta mot Malmö, något som bara det i sig skulle kunna skapa en del text om ångest, hopp, drömmar, förväntningar, kärlek, bitterhet, tårar och total tomhet. Men istället tänker jag använda matchen som en språngbräda till något annat. För när jag i veckan skulle förklara läget i allsvenskan för en nära vän, en nära vän som inte har samma långa förhållande till sporten, religionen och livsstilen fotboll som jag har, så kom jag ännu närmare en liten bit av min egen livsfilosofi på spåren.

Jag förklarade att Blåvitt toppade allsvenskan som laget inte har vunnit på elva långa år, att de sedan dess har gått igenom ett par svåra år och bland annat tvingats kvala sig kvar i serien, med mig och Kristian på läktaren med var sin segercigarr efter slutsignalen. Jag förklarade också ungefär hur stor chans jag trodde det var att IFK skulle ta guldet i år med de förutsättningar som finns, ungefär hur stor procentuell chans jag skulle säga att det var till seger i var och en av de avslutande matcherna.
Och jag försökte även förklara hur det kunde vara något negativt att jag faktiskt trodde på serieseger, att jag fortfarande tyckte det borde vara möjligt, att jag nästan förväntade mig ett guld. Självklart kom sedan motfrågan;

”Men om de inte vinner, då har slutar de väl ändå bland de bästa i ligan och det är väl jättebra?”

När jag hörde den frågan så fylldes hela mitt väsen omedelbart med ett svar; ”Vem fan bryr sig, om vi inte vinner så är det skit samma, då har vi förlorat”.
För vem fan bryr sig egentligen om en två. Det finns en vinnare och sedan finns resten där bakom. Jerry Seinfeld sa det bra när han gjorde en grej om hur värdelös han ansåg silvermedaljen i ett OS, en medalj som enligt honom sa ”grattis, du vann nästan”. Silvret är till den första förloraren, ingen förlorade före dig. Grattis, du är först i gruppen av förlorare, du rankas högst i gruppen av förlorare, grattis igen.

Det är kanske en ganska svartvit syn på det hela, men det är väl ungefär så jag alltid sett på livet, om jag inte vinner så spelar det ingen roll vad som händer eller vad omständigheterna är, en förlust är alltid en förlust vad som än må ligga bakom den. Det stämmer lika bra i det professionella livet som privatlivet, antingen kommer du in på utbildningen, får du jobbet, får du tjejen eller killen i fråga, eller så får du det inte. Inga gråzoner utan bara svart eller vitt rakt av, ja eller nej. Anledningen till vilket av dem det blir spelar egentligen bara roll i två avseende, antingen om man har valt att faktiskt lura sig själv och tror på gråzoner, eller om man vill se närmare på vad som gått fel och vad man kan göra för att få ett annat svar nästa gång man försöker få det där jobbet, komma in på den där utbildningen eller få den där tjejen/killen.

Det som aldrig spelar någon roll dock är huruvida du var andrahandsvalet eller tionde på listan när du väl fick ett nej, kommer det ett nej måste du förändra något som ändrar svaret till nästa gång. Då spelar det egentligen ingen roll hur många andra du har framför dig, ditt mål måste ändå vara att se till att det inte finns någon alls där.
Fotbollen har säsonger, de finns även i livet. Det kommer en annan chans, ett annat jobb, ett annat år att söka till utbildningen, det kommer en annan tjej eller kille. Men det hjälper inte alltid när man är mitt uppe i en säsong och allting bara blir sådär enkelt, ja eller nej, svart eller vitt, vinna eller förlora. Tre omgångar kvar av säsongen nu, tre omgångar att slitas mellan hopp och förtvivlan. Jag vet att det kommer en nästa säsong, men jag vet också att nästa säsong kommer att inledas med sämre förutsättningar än vad som finns nu, det gör de alltid både i fotboll och i livet, när du är nära något så har du kommit någonstans, om du inte har inlett en ny säsong eller ett nytt år så måste du först genomföra samma kamp en gång till innan du kan göra det lite bättre. Jag vet också att det pågår en säsong i England nu, det finns ett annat lag att följa och en annan väg till lycka, men det spelar inte heller någon roll för stunden tyvärr. Nu finns det bara ett mål, så nära men ändå så långt bort, ett ja eller ett nej, inga gråzoner… välkommen till verkligheten gott folk…

Tur, en filosofisk monolog om livet

 ”Du har bara haft otur”, ett citat som jag inte kan ge någon speciell person tyvärr eftersom jag hört det från så många olika håll genom åren, alltid rörande mitt privatliv. Men den här texten kommer inte i första hand att handla om sagda privatliv, eller brist på sådant, det sparar jag istället till en dag när jag är lite mer bitter än just nu. Men det kommer samtidigt att beröras eftersom det är till stor del det som fått mig att öppna ögonen för en liten filosofisk fråga. För ofta när jag fått det här påståendet kastat på mig har jag förnekat det genom att förneka ordet ”otur” och fenomenets existens, jag har sagt att jag inte ”tror på otur”.

Men jag har börjat fundera mer och mer på mitt eget uttalande med tiden, vad tror jag egentligen, tror jag på tur eller inte? För att om tur existerar så betyder det i förlängningen att jag inte själv kan styra över vad som händer med mig och inte, bara böja lite på oddsen, och om jag har haft oturen med mig konstant hittills kan de lika gärna följa mig livet ut utan att jag kan göra något åt det, och i mina ögon är det en ganska svart och hopplös syn på livet att inte kunna göra något åt sin situation själv.

Visst, om tur skulle finnas så kanske man kan se det som någon gammal idrottare sa det, jag minns inte vem men vet att det var någon av våra större, vem det än var sa att ”det konstiga med tur var att ju mer jag tränade ju mer tur hade jag”. Och det finns väl säkert en sanning i det, att om man tränar eller ser till att vara bra förberedd för något så kan man hjälpa oddsen lite över på sin egen sida. Och det här stämmer väl absolut i idrott, i det långa loppet handlar det om träning, förberedelser och skicklighet. Utövarens, tränarens och den hos funktionärer/domare.Men om det ändå i slutändan är upp till tur eller otur, hur mycket handlar det i så fall om ”träning” och hur mycket handlar det om ”tur”? Det är ju i så fall en väldigt stor fråga som söker svar.För visst, jag är helt med på att jag inte själv kan styra mitt liv precis som jag vill ha det. Mitt liv baseras på tre faktorer vad jag vet: 
1. Mina egna val
2. Mina genetiska och fysiska förutsättningar
3. Andras val som påverkar mig
Och min uppgift i livet är att få dessa tre faktorer att arbeta till min fördel. Mina egna val är överordnat de två andra eftersom det i mångt och mycket innehåller de två andra, det jag kan göra för att påverka andras val och, om inte mina genetiska så i alla fall, mina fysiska förutsättningar.
Om det ska in en fjärde faktor här som heter ”tur”, var ska den då passas in. Vad är det den styr och vad är den överordnad/underordnad?

Jag vill tycka att det räcker med de tre första faktorerna som i sig är svåra nog att kontrollera, sina egna val är bara det en hel vetenskap och den maktlöshet som finns i att vara i greppet av andra personers val, personer som jag kanske inte kan lita på att de gör ”rätt” val eller ett val baserade på rätt grunder. Att sedan samtidigt försöka göra val för att gagna sina fysiska förutsättningar blir bara lite krydda på det kakan.
Ska vi dessutom ha in den här fjärde kaosfaktorn som ”tur” blir i det här sammanhanget så har vi plötsligt ingen kontroll alls längre, då försvinner helt orsak-verkan-tanken ur hela ekvationen och den lilla kontroll vi hade på vårt liv försvinner. Visst är även jag medveten om att det inte finns några garantier, men om jag arbetar med de delar jag kan påverka, de val jag kan göra för att påverka mina fysiska förutsättningar samt det lilla jag kan göra för att påverka andras val som påverkar mig, så kan jag i alla fall förbättra mina odds. Även om det som sagt inte finns några garantier så kan jag påverka sannolikheten. Men om vi dessutom ska ta in ”tur” eller ”otur” i ekvationen så blir dessa odds så mycket mer luddiga och ogreppbara. Men vad ska man annars kalla den faktorn som gör att slumpen ibland tycks arbeta till ens egen fördel, är det bara så enkelt som att det är statistik och slum av typen ”någon måste det hända”. Om chansen att vinna i ett lotteri eller en tävling är en på tusen så är ju samtidigt chansen att någon ska vinna tusen av tusen, eller en av en om man så vill, och då är det kanske bara slumpen som bestämmer vem av de tusen det blir.
”Tur” blir också något väldigt subjektivt, tur för en person i ett lotteri betyder otur för väldigt många andra. Så det som skulle kallas tur är väl i så fall fortfarande bara slump som råkar falla till en persons fördel, ”tur” kanske ska tas bort ur den svenska vokabulären och helt ersättas med ordet slump. För som jag skulle kunna se det så är det bara inom del former av slumpbaserade spel som man kan ha tur, tur i den bemärkelsen att det även där finns odds men där kan man inte göra något åt dem och ändå kan en person få slumpen på sin sida mer än vad som egentligen är matematiskt godtagbart, och även här kanske man ska använda andra uttryck som att ”ha slumpen på sin sida” eller ”spelet går min väg” eller något annat liknande.

Det sägs att en del har tur i spel och en del har tur i kärlek, det kanske säger något om mig att jag inte spelar på Lotto eller andra slumpbaserade spel utan bara satsar pengar på spelformer där min skicklighet kan vara med och påverka utgången. Det kanske är ännu ett sätt att bevisa att jag inte tror på tur utan bara på mig själv och min egen förmåga att påverka världen runt mig, och det kanske därför jag har svårt att se mig själv som en helt lyckad människa när inte världen runt mig går som jag vill, för då är det jag som misslyckats och inte bara otur som ställt till det. Men vem vet, men lite tur kanske jag har fel, med lite tur kanske tur finns och med lite tur kanske jag kan få se den arbeta för mig någon dag, med lite tur slipper jag göra allt jobb själv…