Idag spelar Blåvitt borta mot Malmö, något som bara det i sig skulle kunna skapa en del text om ångest, hopp, drömmar, förväntningar, kärlek, bitterhet, tårar och total tomhet. Men istället tänker jag använda matchen som en språngbräda till något annat. För när jag i veckan skulle förklara läget i allsvenskan för en nära vän, en nära vän som inte har samma långa förhållande till sporten, religionen och livsstilen fotboll som jag har, så kom jag ännu närmare en liten bit av min egen livsfilosofi på spåren.
Jag förklarade att Blåvitt toppade allsvenskan som laget inte har vunnit på elva långa år, att de sedan dess har gått igenom ett par svåra år och bland annat tvingats kvala sig kvar i serien, med mig och Kristian på läktaren med var sin segercigarr efter slutsignalen. Jag förklarade också ungefär hur stor chans jag trodde det var att IFK skulle ta guldet i år med de förutsättningar som finns, ungefär hur stor procentuell chans jag skulle säga att det var till seger i var och en av de avslutande matcherna.
Och jag försökte även förklara hur det kunde vara något negativt att jag faktiskt trodde på serieseger, att jag fortfarande tyckte det borde vara möjligt, att jag nästan förväntade mig ett guld. Självklart kom sedan motfrågan;
”Men om de inte vinner, då har slutar de väl ändå bland de bästa i ligan och det är väl jättebra?”
När jag hörde den frågan så fylldes hela mitt väsen omedelbart med ett svar; ”Vem fan bryr sig, om vi inte vinner så är det skit samma, då har vi förlorat”.
För vem fan bryr sig egentligen om en två. Det finns en vinnare och sedan finns resten där bakom. Jerry Seinfeld sa det bra när han gjorde en grej om hur värdelös han ansåg silvermedaljen i ett OS, en medalj som enligt honom sa ”grattis, du vann nästan”. Silvret är till den första förloraren, ingen förlorade före dig. Grattis, du är först i gruppen av förlorare, du rankas högst i gruppen av förlorare, grattis igen.
Det är kanske en ganska svartvit syn på det hela, men det är väl ungefär så jag alltid sett på livet, om jag inte vinner så spelar det ingen roll vad som händer eller vad omständigheterna är, en förlust är alltid en förlust vad som än må ligga bakom den. Det stämmer lika bra i det professionella livet som privatlivet, antingen kommer du in på utbildningen, får du jobbet, får du tjejen eller killen i fråga, eller så får du det inte. Inga gråzoner utan bara svart eller vitt rakt av, ja eller nej. Anledningen till vilket av dem det blir spelar egentligen bara roll i två avseende, antingen om man har valt att faktiskt lura sig själv och tror på gråzoner, eller om man vill se närmare på vad som gått fel och vad man kan göra för att få ett annat svar nästa gång man försöker få det där jobbet, komma in på den där utbildningen eller få den där tjejen/killen.
Det som aldrig spelar någon roll dock är huruvida du var andrahandsvalet eller tionde på listan när du väl fick ett nej, kommer det ett nej måste du förändra något som ändrar svaret till nästa gång. Då spelar det egentligen ingen roll hur många andra du har framför dig, ditt mål måste ändå vara att se till att det inte finns någon alls där.
Fotbollen har säsonger, de finns även i livet. Det kommer en annan chans, ett annat jobb, ett annat år att söka till utbildningen, det kommer en annan tjej eller kille. Men det hjälper inte alltid när man är mitt uppe i en säsong och allting bara blir sådär enkelt, ja eller nej, svart eller vitt, vinna eller förlora. Tre omgångar kvar av säsongen nu, tre omgångar att slitas mellan hopp och förtvivlan. Jag vet att det kommer en nästa säsong, men jag vet också att nästa säsong kommer att inledas med sämre förutsättningar än vad som finns nu, det gör de alltid både i fotboll och i livet, när du är nära något så har du kommit någonstans, om du inte har inlett en ny säsong eller ett nytt år så måste du först genomföra samma kamp en gång till innan du kan göra det lite bättre. Jag vet också att det pågår en säsong i England nu, det finns ett annat lag att följa och en annan väg till lycka, men det spelar inte heller någon roll för stunden tyvärr. Nu finns det bara ett mål, så nära men ändå så långt bort, ett ja eller ett nej, inga gråzoner… välkommen till verkligheten gott folk…
*suck* Vänta bara.