Förord:
Jag har varit en dålig författare den senaste tiden, demonerna har inte varit starka nog och jag har kanske varit lite omotiverad på ganska många plan vilket också manifesterat sig på den här sidan.
Men under ett par veckor har nu också den här texten börjat ta form. En text som snabbt växt sig allt för stor för att bara ges ut i ett svep, jag skulle ha svårt att styra upp den och mina läsare skulle ha svårt att orka med allt på en gång med tror jag. Så för allas bästa så blir det en liten artikelserie, och ämnet kommer jag att presentera här nu.
Under hösten har jag börjat umgås med lite nytt folk, människor utanför min utbildning som kommit in med lite nya infallsvinklar och diskussionsämnen. Ett av dess ämnen har varit den stora frågan vad det egentligen är jag letar efter i en tjej. För när man tycker sig ha kommit tillräckligt långt med den stora frågan ”vem är jag egentligen” kanske det är dags att ge sig på nästa fråga som borde vara?” vad är det egentligen jag vill ha?”.
En fråga som fick lite extra drivkraft genom den av dessa nämnda människor som jag umgås mest med och som också fick mig att åter komma på något jag egentligen redan visste, att det inte räcker med ”snygg”, ”trevlig” och att ”funka bra ihop” för att man ska finna en person attraktiv. Som sagt kanske inte den störta av livets upptäckter, men en som jag kanske hade glömt bort lite under senare år när jag ganska totalt lagt ner det där med att bli intresserad av kvinnor, jag har inte heller funnit något större intresse i män vad rykten än må ha sagt, utan har istället helt kopplat bort det där med att känna efter och kanske därigenom utsätta mig själv för en risk att bli mer sårad eller nedtryckt än vad jag redan var.
Men om det inte räcker med de ovan tre nämnda kategorierna så, och när nu debatten rasat lite mellan mig och de här nya människorna, vill ju jag veta vad det egentligen är som väcker mitt intresse, vad som egentligen är ”min typ”. Och ju mer jag funderar på de tjejer/kvinnor jag har bakom mig, de jag fallit för genom åren och de som satt sig hårdast i mitt minne, så ser jag ett ganska tydligt mönster. Och samtidigt har jag mer och mer, eftersom jag själv som sagt kommit närmare och närmare en sanning om vem jag själv är, kommit fram till vilka egenskaper det är jag letar efter i de kvinnor/tjejer/flickor (för det är väl så enkelt nu, vid 25 så finns det ingen klar distinktion för vad man ska kalla någon av feminint kön, speciellt inte om man som kille kanske letar en partner inom ett åldersspann på 20-30 år nu) som ska väcka mitt intresse.
Det kanske finne ett enkelt sätt att säga vad man letar efter, att man bara vill ha någon som gör en lycklig eller liknande, men den sortens lättvindiga tramsförklaringar är inget för mig. Nu när jag funderat så mycket som jag gjort så vill jag omsätta det i någonting också och det är vad jag ska göra här. Men visst finns det en enkel sanning med, det jag söker är väl egentligen så lätt som ”någon som kan få mig att slappna av och trivas med att vara mig själv, någon som kan få mig att känna mig som en vinnare och ett pris samtidigt”, sanning i och för sig men ett allt för feminint svar för att jag ska må helt bra med att säga att det är hela sanningen. Så här kommer också resten av den inom kort, troligen område för område, om vad det egentligen är som får min motor att gå, får mig nyfiken och funderande, och vad det är som egentligen eftersöks av den store cynikern som blivit alls eran blogguru (cynisk, men tydligen inte helt utan storhetsvansinne).