2008, bokens år?

Jag är inte den som tar nyårslöften allt för allvarligt, men lik förbannat börjar man fundera lite när nyåret närmar sig, vad skulle jag kunna lova för att bli en bättre människa nästa år? För det är väl egentligen allt nyårslöften handlar om, självförbättring. Så efter att ha funderat igenom de vanliga, jag röker inte så jag kan inte sluta röka, jag dricker inte för mycket så jag kan inte sluta med det heller, visst skulle jag må bättre av att äta lite bättre och träna lite mer målmedvetet men även där tog jag ett stort steg under sommaren 2007 så det kanske handlar med om att komma tillbaka till den attityden jag hade då än att göra ett helt nytt löfte, så tillslut fanns bara ett kvar som jag verkligen kände att jag kunde vinna på. Jag borde verkligen läsa alla de där böckerna som jag samlat på mig utan att ha tid med.

De står i min bokhylla och hånar mig när jag går förbi. De viskar ”läs mig”, ”jag innehåller något du skulle må bra av att veta”, ”jag kan ge dig en annan syn på livet om jag bara får chansen” eller ”jag ger dig mer underhållning än alla jävla Simpsons-repriser du ser utan att egentligen tycka om serien, så varför läser du inte mig istället”.
Så här tänkte jag nu lägga upp en liten lista på de böcker som jag bör hinna med under 2008, inte allt för orealistiskt eller allt för ambitiöst, bara de böcker som redan står i hylla, vissa av dem till och med påbörjade vid ett eller annat tillfälle, och flera av dem ganska tunna dessutom. Så här kommer de, mitt inofficiella nyårslöfte 2008 får bli den här listan av böcker som bör läsas, och för att göra det mer intressant får jag även försöka rangordna hur viktiga de är för att ta dem i rätt ordning.

Topp 5, böcker att läsa under 2008:
1. ”How to talk dirty and influence people”- Lenny Bruce. Jag har redan påbörjat boken och har velat läsa den i flera år. Självbiografiskt av den amerikanske komikern som blev den siste till att dömas till fängelse för ord han sa på scenen och som sedan tog livet av sig innan straffet hann påbörjas.

2. ”How to make love like a pornstar, a cationary tale”- Jenna Jameson. Mer självbiografiskt, även den här har jag redan påbörjat sedan innan men inte haft tid till att ta mig igenom, den här gången av världens största porrstjärna (om man inte vill spela lite mer på ord och säga att det var John Holmes som var den ”störste”) Jenna Jameson. Livsöden har alltid varit lite roligare än skönlitteratur i min bok, kanske därför Roman Polanskis självbiografi fortfarande är en av de mest spännande böcker jag läst, och Jenna har verkligen ett intressant liv att berätta om.

3. “Mörkrets Hjärta”- Jospeh Conrad. Låg som grund till världens bästa film, Apocalypse Now, och har försökt läsa den både på svenskan och engelska utan att helt komma igång, den engelska versionen är verkligen helt omöjlig även för mig som gärna läser på språket i andra fall, har till och med försökt lyssna på den som engelsk ljudbok men satt som ett frågetecken till hälften av orden. Men nu är det dags, det är en kort bok och jag äger en svensk upplaga, så nu ska det göras.

4. ”Git-r-done”- Larry The Cable Guy. En faktastisk komiker som dessutom har provat på livet som författare. Boken står i bokhyllan och väntar bredvid alla andra. På scen verkar han inte vara den mest bildade människan i värden, men redneck-attityd och politisk okorrekthet kan vara väldigt underhållande.

5. ”Woody om Allen”- Stig Björkman. Långa nedskrivna intervjuer med Woody Allen själv som berättar om sitt liv och sitt skapande. Köpte under julklappsjakten 2006 men har inte tagit mig tiden till att läsa mer än de 20 första sidorna ungefär.

Precis utanför listan: ”Glamourama”- Brett Easton Ellis. Hade den länge liggande i bilen när jag körde taxi och försökte läsa under lediga stunder, men av någon anledning kom jag inte helt in i den, inte för att det var en dålig bok utan endast eftersom jag inte hade tålamodet till den just då tror jag. Förhoppningsvis jag tvinga mig igenom den nu istället, men först efter de ovanstående fem är avklarade.

Favoritböcker under 2007:
”I am america and so can you”- Stephen Colbert. En underbar bok om hur det egentligen är att vara Amerika av en av landets nu bästa komiker, programledaren Stephen Colbert som håller i sitt eget program The Colbert Report som sänds på Comedy Central fyra dagar i veckan. Stephen driver friskt med bilden av vad det egentligen betyder att vara en god amerikan och en god kristen.

”Lunar Park”- Brett Easton Ellis. Kom i slutet av 2006 men läste den under inledningen av det gångna året. En härlig blandning av fejkad självbiografi med vissa sanna inslag och en skräcknovell av författaren bakom ”American Psycho” som här plågas av sina egna skapelser och av sitt eget förflutna.

Ännu en ursäkt…

Det händer inte allt för mycket här på bloggen nu och det är jag väl medveten om, men förhoppningsvis kommer det snart en våg av tid och inspriation som går att om sätta i något. Under tiden slänger jag upp ännu ett trevligt litet videoklipp som en dålig uräkt för att jag inte skriver… En riktigt skön liten visa som inte blir sämre av att huvudpersonen själv får stå bredvid och skratta åt den.

Rysningar….

Vem orkar bry sig om vad tomten har i säcken egentligen, det finns så mycket bättre exempel på bra julklappar… Ett av de bättre av dessa är den här trailern som jag fick se i veckan och som gav mig rysningar i hela ansiktet… Det kan bli en vacker sommar 2008 med Springsteen, Maiden och…

Min typ, del 2

Utseende:
Nu har jag jobbat allt för länge på den här texten, så det fanns bara en egentlig lösning och det var att bara börja om, skriva seriöst och få skiten gjord. Det finns dock så mycket att säga just i detta kapitel om utseende. Först ska man förklara bort lite, vara politisk korrekt, och prata om att det inte bara handlar om utseende. Vilket förvisso är sant. Men samtidigt finns det en typ av utseende som man kanske har en större chans att falla för, och andra typer som man har en mindre chans att falla för. Och för att vara lite ärlig nu, klockan är sent och jag orkar nog inte vara mycket annat, det finns väl typer av utseende som ligger så långt från ens egen typ att inga andra egenskaper i världen kan täcka upp för dem. Det är väl lite ärlighet om det är det mina läsare nu letar efter. Men se den här listan lite som en önskelista till Tomten kanske, man förväntar sig inte alla paket på listan och kommer det paket som inte finns med på listan betyder inte det att man inte blir precis lika glad för det. Det är väldigt kul med paket och nästan ännu roligare med metaforer där man får behandla kvinnor som objekt! Men nu kör vi.

Vad är då min typ, vilken typ av utseende är det som brukar fånga mig? Det är självklart en ganska komplex fråga som alla säkert förstår, men det finns ett par detaljer som ökar hennes chanser.
Först kanske man ska börja med att döda lite myter om den manliga rasen, jag har aldrig varit ett fan av blont hår, inte heller jag har dyrkat vid det välbesökta altaret av stora bröst. På dessa två regler finns väldigt få undantag, inte ens när Internet var i sin vagga och man som hormonstinn tonåring satt och leta bilder på fotomodeller utan kläder var blondiner min grej. Den väldigt lättåtkomliga Pamela Anderson med sina stora och blonda bröst fick alltid stå tillbaka för den de något mindre brösten på brunetten Cindy Crawford. Och då vill jag påminna er alla som var med redan på den tiden av civilisationens vagga att det var här smaken verkligen ställdes på sin spets, för ska man vänta flera minuter på en vanlig bild så bör den bilden vara väldigt bra!

Tänkvärt utseende uppskattas:
Vad som istället brukar tilltala mig är tjejer med ett ganska personlig men ändå vardagligt utseende. Ett utseende som smälter in i mängden men som ändå inte är stöpt i samma form som alla andra.
Det kommer säkert inte som en större överraskning för mina mer trogna läsare att jag är en ganska tänkande människa som analyserar både en och två gånger innan jag yttrar mig. Och det här visar sig också i mitt kvinnotycke (ett bra ord som används allt för lite i dagens samhälle). Om jag ser en tjej som jag direkt kan se att hon är söt och ungefär vad det är som gör henne söt så brukar magin försvinna ganska snabbt, jag får här inget utrymme att själv analysera. Men om jag första gången inte helt vet hur jag ska placera henne, bara ser att det finns ”något” där, då kan jag råka riktigt illa ut och falla riktigt hårt. Och desto bättre detta ”något” kan gömma sig, desto värre hårdare hinner jag med största sannolikhet falla under tiden jag letar efter det.

Väldigt många säger sig kolla på ögonen väldigt tidigt när de ser till en ny potentiell partner, men det känn som ett väldigt politiskt korrekt svar som man bara häver ur sig för att det är ett lätt svar och något som alla andra också svarar. Själv vet jag i alla fall att både näsan och hur håret ramar in ansiktet är punkter som sitter högre på listan än ögonen, de kommer i en senare fas när man väl är beredd att försöka drunkna lite i personen.

Att prata kroppsform är alltid väldigt känsligt, det känns väldigt elitistisk att ens ta upp det men det tänker jag ignorera för stunden och ändå göra en grej av det lite snabbt. För egentligen handlar det väl inte om smal eller tjock, det handlar om vad personen i fråga väljer att göra med sig själv och sin tid. Jag kräver absolut inte att se revben eller rutor på magen, men samtidigt vill jag se på en tjej att om tio år så kommer jag inte behöva en gaffeltruck för att få henne att lämna lägenheten. Jag är faktiskt så pass tråkig att jag tänker så långsiktigt och därför är ”goda gener”, en god hållning och stil  aspekter som spelar roll.

”Estet light”:
Och det där med stil kanske hör hemma här också. Även om det kanske inte faller så långt från den beskrivningen som jag varit inne på här ovan. Det vardagliga med personlighet, någonstans mellan det som skulle kallas ”vardagligt” eller ”tråkigt” och det som skulle kallas ”bohemiskt” eller ”färgglatt”. Kanske lite ”estet light” för att formulera det med egna ord och fördomar från den gamla goda gymnasietiden. Återigen är allt för moderiktigt lite tråkigt, allt för vardagligt blir för anonymt och allt för färgglatt blir för mycket ”titta på mig” för att jag ska kunna uppskatta det fullt ut. Självklart finns det människor som passar i alla kategorier, men den typen av människa som jag troligen tittar två gånger på först, det är allt jag försöker säga här. De andra kanske kan få sin chans senare eller av killen bredvid mig…

Men nu får det vara bra för den här gången, det här inlägget har redan tagit allt för lång tid att skriva, förhoppningsvis ska nästa gå lite fortare att producera.

Kommande delar av den här artikelserien kommer att handla om:
3: Personlighet
4: Vad har jag själv att erbjuda damen i fråga?
(Med reservation för ändringar)

PK my ass…

Dags att åka västerut för att fira en härligt familjejul, eller med andra ord försöka äta så mycket det bara går för att slippa prata med någon och fejka migränanfall för att slippa se Kalle Anka för femmiiljonte gången och höra samma kommentarer om den där jävla husvagnen som man hört alla gånger innan. Men innan jag sätter mig i Yul och glider västerut lägger jag upp en liten modern klassiker. För det det finns ett par komiker som fortfarande vågar vara lite icke-PK, och det är SÅNT som värmer i julemörkret. Fler skämt om efterblivna tack…

Sköna snubbar

Nästa del av artikelserien är på väg, dock har c-uppstatsen tagit över tillvaron lite och  jag får se till att få in den innan jag kan lägga all den tid jag egentligen redan lagt på annat. Men kan i alla fall bjuda mina läsare på  lite skön musik och lite gammalt hederligt mellansnack från kanske skönaste förfestbandet någonsin.. håll till godo..

Min typ, del 1

Förord:
Jag har varit en dålig författare den senaste tiden, demonerna har inte varit starka nog och jag har kanske varit lite omotiverad på ganska många plan vilket också manifesterat sig på den här sidan.
Men under ett par veckor har nu också den här texten börjat ta form. En text som snabbt växt sig allt för stor för att bara ges ut i ett svep, jag skulle ha svårt att styra upp den och mina läsare skulle ha svårt att orka med allt på en gång med tror jag. Så för allas bästa så blir det en liten artikelserie, och ämnet kommer jag att presentera här nu.

Under hösten har jag börjat umgås med lite nytt folk, människor utanför min utbildning som kommit in med lite nya infallsvinklar och diskussionsämnen. Ett av dess ämnen har varit den stora frågan vad det egentligen är jag letar efter i en tjej. För när man tycker sig ha kommit tillräckligt långt med den stora frågan ”vem är jag egentligen” kanske det är dags att ge sig på nästa fråga som borde vara?” vad är det egentligen jag vill ha?”.
En fråga som fick lite extra drivkraft genom den av dessa nämnda människor som jag umgås mest med och som också fick mig att åter komma på något jag egentligen redan visste, att det inte räcker med ”snygg”, ”trevlig” och att ”funka bra ihop” för att man ska finna en person attraktiv. Som sagt kanske inte den störta av livets upptäckter, men en som jag kanske hade glömt bort lite under senare år när jag ganska totalt lagt ner det där med att bli intresserad av kvinnor, jag har inte heller funnit något större intresse i män vad rykten än må ha sagt, utan har istället helt kopplat bort det där med att känna efter och kanske därigenom utsätta mig själv för en risk att bli mer sårad eller nedtryckt än vad jag redan var.

Men om det inte räcker med de ovan tre nämnda kategorierna så, och när nu debatten rasat lite mellan mig och de här nya människorna, vill ju jag veta vad det egentligen är som väcker mitt intresse, vad som egentligen är ”min typ”. Och ju mer jag funderar på de tjejer/kvinnor jag har bakom mig, de jag fallit för genom åren och de som satt sig hårdast i mitt minne, så ser jag ett ganska tydligt mönster. Och samtidigt har jag mer och mer, eftersom jag själv som sagt kommit närmare och närmare en sanning om vem jag själv är, kommit fram till vilka egenskaper det är jag letar efter i de kvinnor/tjejer/flickor (för det är väl så enkelt nu, vid 25 så finns det ingen klar distinktion för vad man ska kalla någon av feminint kön, speciellt inte om man som kille kanske letar en partner inom ett åldersspann på 20-30 år nu) som ska väcka mitt intresse.

Det kanske finne ett enkelt sätt att säga vad man letar efter, att man bara vill ha någon som gör en lycklig eller liknande, men den sortens lättvindiga tramsförklaringar är inget för mig. Nu när jag funderat så mycket som jag gjort så vill jag omsätta det i någonting också och det är vad jag ska göra här. Men visst finns det en enkel sanning med, det jag söker är väl egentligen så lätt som ”någon som kan få mig att slappna av och trivas med att vara mig själv, någon som kan få mig att känna mig som en vinnare och ett pris samtidigt”, sanning i och för sig men ett allt för feminint svar för att jag ska må helt bra med att säga att det är hela sanningen. Så här kommer också resten av den inom kort, troligen område för område, om vad det egentligen är som får min motor att gå, får mig nyfiken och funderande, och vad det är som egentligen eftersöks av den store cynikern som blivit alls eran blogguru (cynisk, men tydligen inte helt utan storhetsvansinne).

Veckan såhär långt

Jag har inte skrivit här på ett tag och det finns ganska många anledningar till varför, men det får växa fram i senare texter, nu är det dock dags att försöka hitta tillbaka hit och det ska jag göra genom att först uppdatera världen om vad som händer just nu.

En vecka kan nog inte börja mycket bättre än just den här gjorde. När jag vaknade måndag morgon var jag helt ovetande om vad jag hade missat, biljettsläppet till Iron Maidens konsert på Ullevi i juli. Men som en räddande ängel dök då Micke, en studiekamrat från tiden i Karlstad, upp med bokade ståplatsbiljetter varav en hade mitt namn. Så nu väntar min femte Maidenkonsert nästa sommar, den andra på ett fullsatt Ullevi mitt i sommaren, det blir inte mycket mer fantastiskt än så. Konserten kommer också att vara tillägnad de fyra skivor som släpptes mellan -85 och -90, vilket betyder att jag har en god chans att få höra personliga favoriten Only the good die young live för första gången.
För att fira detta ringde jag direkt och bokade mitt första tandläkarbesök på fyra år, ett nödvändigt ont som man kanske måste genomgå lite då och då om man nu vill räknas som vuxen men också något som medför en stor risk för utgifter som jag kände att jag var tvungen att ha ur vägen för den kommande framtiden. Besöket gick dock långt över förväntan och jag har ingen anledning att återvända dit de närmaste två åren. Den väldigt söta tandhygienisten som undersökte mig fick mig dock att lova att börja använda tandtråd och börja skölja fluor, något som man annars lätt kan lova och sedan skita i men som jag nu var tvungen att följa enbart för att hon var så söt, så på vägen hem fick jag stanna på apoteket och införskaffa de båda fenomenen. Så nu hoppas jag fortsätta slipa allt vad hål och elakheter för all evighet.

I onsdags var det dags för ståuppkomik i Kalmar igen, för knappt två veckor sedan var vi på Magnus Betnér när han var på besök och nu var det istället en dubbelföreställning med Johan Glans och Henrik Schyffert, två tämligen trevliga herrar som båda gjorde bra ifrån sig, undvek all den gamla skåpmat och alla de stölder från amerikaner som svensk ståuppkomik så ofta faller offer för.
Dygnsrytmen i veckan har varit tämligen rubbad. I onsdags sov jag bort hela dagen och igår somnade jag åtta på kvällen och sov natten igenom. Får se till att rätta till detta i helgen, hur nu det ska gå till.

C-uppsatsen har smitit ifrån mig även denna vecka, tillsammans med författande här så har motivationen varit noll för skolan och jag känner inte den pressen jag behöver för att få något gjort. Men nu har jag gjort lite för att öka motivationen på annat håll och hoppas att det smittar. Bokade tid för min nästa tatuering igår och om knappt två veckor är det dags, nu gäller det bara att försöka använda de veckorna så bra det bara går till att i alla fall göra en liten förbättring i min tämligen degiga fysik och mina nu ganska värdelösa matvanor. Det behövs ingen stor förändring men det känns som att det är ett bra läge att göra den nu.
Hoppas sedan den motivationen kan smitta och göra mig mer produktiv inom andra områden, lägenheten har fått förfalla lite och ser ut som skit, så det blir helgens projekt.

Så nu var jag tillbaka på bloggen igen, nu ska jag bara börja skriva lite vettiga texter med, jag har ett par stycken på gång som förhoppningsvis kan börja ticka in under dagen/helgen.

Nördgodis!!

Jag vet att jag inte varit en bra bloggare, skyller på SM-guldet som trillade in i helgen.
Men det här är lite för underbart för att inte visa upp för världen för mig som dyrkar George Carlin. Det här är alltså en människa som är precis lika nördig som mig, dock med lite musikalisk talang, som sett Carlins föreställning You are all diseased där han Carlin skämtar om låttitlar som han påstår Wille Nelson har gjort och därefter faktisk skapat en låt av en av dessa titlar. Det här är nördgodis vill jag lova, mina damer och herrar It’s midnight in Montana and I can’t get my dick out of this cow…  
 

Nu väntar jag bara på alla andra klassiska titlar; To drunk to jerk off, Kiss me I’m cumming, I should have fucked oh what’s her name, Your love rann down my leg and now you’re gone och min egen personliga favorit; You blew my mind- now blow me!

God bless YouTube!

Stackars Kalmar FF

Kalmar FF har inte en enda nominering i spelarkategorierna på årets fotbollsgala, laget blir ”motarbetade av etablissemanget” enligt min arbetsgivare (sportbladet.se), och Henrik Rydström var redigt förbannad på det här. Det är inte lätt att vara Kalmar FF, och närminnet i föreningen kan inte vara det bästa.
För inget lag har väl blivit så förfördelade under årets svenska säsong som just Kalmar FF blev av förbundet inför finalen i Svenska Cupen för bara någon månad sedan. Hemmaplan och matchen spelad två dagar efter motståndaren har spelat ett krävande derby i Allsvenskan, samma motståndare som också spelat semifinal i cupen bara fem dagar innan vilket gör finalen till den tredje matchen på mindre än en vecka.

Kalmar FF är lite för svensk fotboll vad kvinnor är i samhället, häng med nu för den här jämförelsen kan bli lite kul. Kalmar FF har under väldigt många år nedvärderats och sagts representera en tråkig fotboll och när de nu bevisat detta felaktigt och ska bedömas på samma sätt som alla andra så kan de inte gå ur sin offerroll. På samma sätt som en feminist börjar gnälla varje gång en man anställs i en chefsposition så börjar Henrik Rydström gnälla när en spelare från ett annat lag räknas som bättre än en från det egna. Konkurrens på lika villkor betyder att man kan förlora och att man måste lära sig att förlora och att man inte skyller varje liten förlust på den offerroll man tidigare hade. Jag kan inte se kvinnor och män som annat än jämställda idag trots den negativa tradition som finns, och på samma sätt så kan jag inte se Kalmar FF som något annat än ett topplag inom svensk fotboll som konkurrerar på något annat än lika villkor. Men traditionens makt är stark och ibland kommer det vindar av en dåtid som kanske inte är allt för trevlig. Men då gäller det att se vad som är en särbehandling och vad som bara är paranoia, Henrik Rydström verkar vara en bra kille om än något paranoid…  

Nej, det här är ingen fotbollsblogg och ska så inte vara. Men just det här gjorde mig faktiskt ordentligt irriterad. Att blåsa upp en nyhet på varje gång Henrik Rydström har något att gnälla på är lite av att göra en nyhet på att vatten är vått varje gång det regnar någonstans på jorden. Och ursäkta mig, Kalmar FF borde ha ett par nomineringar men det spelar ingen roll här, lagen har efter cupfinalen förlorat sin rätt att gnälla och känna sig negativt särbehandlade. Det gäller även Henrik Rydstöm. Laget har två spelare som borde vara nominerade i Cesar Santin och Rasmus Elm, men det spelar ingen roll för laget har redan fått en titel till skänks i år och det kompenserar för den här förlusten. IFK Göteborg har med fyra nominerade spelare, och bör som kompensation för hur de behandlats av förbundet vinna dem alla! Även utan den kompensationen måste Ragnar Sigurdsson vinna för bästa back och Gustav Svensson för bästa nykomling, annars förlorar hela galan sin värdighet!

Läs artikeln:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/allsvenskan/kalmar/article1080729.ab